Askonsdag – ingången till den stora fastan

Vi har idag, med orden ”kom ihåg, o människa att du är stoft och till stoft skall du vända åter”, tecknats med aska. Detta skall påminna oss om vår egen förgänglighet.

Askan som välsignas och sedan läggs på våra huvuden, kommer från de palmkvistar som välsignades under föregående års Palmsöndagsliturgi.

Askans själva ursprung finns i Palmsöndagens Hosiannarop vid Jesu intåg i Jerusalem. Folket hyllade Honom med palmkvistar i händerna, dock omedvetna om att anledningen till hans ankomst var att han skulle lida och dö för deras synder. Genom att vi idag använder aska från föregående års Palmsöndag, visar vi redan nu – i fastetidens inledning – att vi är medvetna om varför allt detta händer. Vi är medvetna om att det var våra synder – vår bortvändhet – som gjorde det nödvändigt för vår Herre att bli vår Frälsare och, så, genom sin död rädda oss från döden och möjliggöra för oss att bli gudalika.

I bönen om askans välsignande, ber vi Allsmäktig Gud, Han som vill skona de botfärdiga, att askan skall välsignas och helgas till ett hälsorikt läkemedel för alla som i ödmjukhet åkallar Hans heliga namn och att de, vars samveten gör sig påminda och som erkänner sina fel och brister, skall erhålla kroppens helande och själens beskydd.

Fastetiden handlar om omvändelse. Och omvändelse handlar bland annat om, precis som bönen ger uttryck för, att se sin egen delaktighet i livet. Men också att se sin egen delaktighet i de fel och snedsteg som begås i världen.

Och den som väljer att se och hör det man själv vill se och höra, missar ibland att se sin egen delaktighet. Fastetiden erbjuder denna möjlighet. Därför är tiden fram till påsk en ljus tid, för den hjälper oss att se, inse och släppa in ljuset. Det är en tid som lär oss värdesätta livets skatter.

Systrar och bröder i Kristus: En välsignad och ljus fastetid!

 

Historisk festhelg i Karlskrona – december 2018

Helgen 8-9 december samlades en rad gäster i Karlskrona för att vara med om konsekrationen av det nya altaret i S:t Nikolaus mission (Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona) samt invigningen och välsignelsen av Priorat S:t Stephanus. Under ledning av respektive biskop Roald Nikolai och abbot Michael OPR, fick de församlade – lekfolk, präster och ordensfolk från fyra länder – vara med och fira denna högtid och historiska tilldragelse.

Helgens program inleddes officiellt på lördagsförmiddagen med en föreläsning av biskop Roald Nikolai om livet i nåden och nådegavorna.

På eftermiddagen var det så dags för den mässa i vilken den nya altarstenen skulle konsekreras och invigas av biskopen som också tog i bruk den kalk som donerats av Fr. John Dewar i England.

Altarstenen, som smorts med chrisma och berökts under bön, blev så klätt med alla de altardukar som förberetts.

Ett nytt men antikt altarkrucifix (donerat av Tor Arne Mørkved) fick sin plats på altaret och sedan diakon Mikael hade tänt altarljusen sjöngs så Allhelgonalitanian. I lördagens mässa predikade Fr. Franciskus Urban över dagens texter kopplade till betydelsen och innebörden av altaret som ett heligt tecken (länk till predikan: “Vad betyder ett altare”).

För det musikaliska i mässan stod den för dagen särskilt sammansatta kören från olika håll i Norge. Därutöver och dagen till ära gästades vi av en kantor som beredvilligt satte sig bakom klaviaturen på orgelläktaren! – något vi inte är bortskämda med.

Mässan följdes sedan av invigning och välsignelse av den monastiska delen av fastigheten. Abbot Michael OPR vandrade med alla församlade från dörr till dörr och välsignade refektoriet, köket, klausuren samt klosterträdgården. Därefter proklamerade han att klausuren, den stängda avdelningen i Prioratet, nu är låst för omvärlden!

Efter det högtidligt liturgiska, bjöds det till mottagning och gemensam måltid i refektoriet där det också framfördes såväl lyckönskningar, överlämnande av gåvor samt tacktal. Här skall särskilt nämnas representanterna från Emanuels-församlingen, Ingrid och Sten-Erik Weiber, som deltog under dagen till ömsesidig gjädje. Också postledes har det kommit gratulationer från såväl privatpersoner som andra samfund och traditioner i samband med invigningen.

Söndagen – andra söndagen i Advent – firades pontifikalmässa i S:t Nikolaus i närvaro av de många gäster som stannat kvar. I mässan togs diakon Mikael upp som oblat i Order of Port Royal av abboten. Efter upptagningen, i vilken kandidaten bland annat skriver under och placerar sitt löfte på altaret; då abboten omfamnar den nyupptagne, utbröt spontana applåder.

En sak som konstaterades under helgen är att det som nu sker i Karlskrona är historiskt och är en angelägenhet inte bara för den lokala gemenskapen utan för hela Nordisk-katolska kyrkan. Ett av bevisen på det är uppslutningen av människor från fyra olika länder samt alla de böner och allt stöd som offrats och offras.

”Icke åt oss, Herre, icke åt oss, utan åt ditt namn giv äran, för din nåds, för din sannings skull.” (Ps 115:1)

Mer information och flera bilder finns via följande länkar:
Gammalkatolsk idédebatt:
Kyrklig utveckling i Karlskrona
Flickr album:
Historisk festhelg i Karlskrona
Ombyggnad av Emanuelskyrkan
Church Event in Karlskrona with ordinations to the diaconate – June 2018
Reportage från kyrkhelgen sommaren 2018:
Diakonvigslinger og etablering av klosterorden i karlskrona
Klosterorden etablerar sig i Sverige och Karlskrona