Askonsdag – ingången till den stora fastan

Vi har idag, med orden ”kom ihåg, o människa att du är stoft och till stoft skall du vända åter”, tecknats med aska. Detta skall påminna oss om vår egen förgänglighet.

Askan som välsignas och sedan läggs på våra huvuden, kommer från de palmkvistar som välsignades under föregående års Palmsöndagsliturgi.

Askans själva ursprung finns i Palmsöndagens Hosiannarop vid Jesu intåg i Jerusalem. Folket hyllade Honom med palmkvistar i händerna, dock omedvetna om att anledningen till hans ankomst var att han skulle lida och dö för deras synder. Genom att vi idag använder aska från föregående års Palmsöndag, visar vi redan nu – i fastetidens inledning – att vi är medvetna om varför allt detta händer. Vi är medvetna om att det var våra synder – vår bortvändhet – som gjorde det nödvändigt för vår Herre att bli vår Frälsare och, så, genom sin död rädda oss från döden och möjliggöra för oss att bli gudalika.

I bönen om askans välsignande, ber vi Allsmäktig Gud, Han som vill skona de botfärdiga, att askan skall välsignas och helgas till ett hälsorikt läkemedel för alla som i ödmjukhet åkallar Hans heliga namn och att de, vars samveten gör sig påminda och som erkänner sina fel och brister, skall erhålla kroppens helande och själens beskydd.

Fastetiden handlar om omvändelse. Och omvändelse handlar bland annat om, precis som bönen ger uttryck för, att se sin egen delaktighet i livet. Men också att se sin egen delaktighet i de fel och snedsteg som begås i världen.

Och den som väljer att se och hör det man själv vill se och höra, missar ibland att se sin egen delaktighet. Fastetiden erbjuder denna möjlighet. Därför är tiden fram till påsk en ljus tid, för den hjälper oss att se, inse och släppa in ljuset. Det är en tid som lär oss värdesätta livets skatter.

Systrar och bröder i Kristus: En välsignad och ljus fastetid!