Att vara ljus för hedningar och förmedla tro

I och med Kyndelsmäss, så är jultiden över enligt äldre tradition. Det i många fall artificiella ljuset vi pyntar med är släckt och nedtaget. Är vi därmed hänvisade till att själva vara ljus i väntan på det rika, flödande ljuset? I den ännu mörka tid, kan det kännas så.

Men artificiellt ljus är just bara artificiellt. Uppenbarelsen ger ljus; är ljus. Är levande ljus och hopp.

Symeon som väntade länge på att få se det levande ljuset var på plats i templet då Messias bars fram på sin fyrtionde levnadsdag. Han var en av få som förstod vem det var den heliga jungfrun och modern bar på då hon tillsammans med Josef kom för att, i enlighet med judarnas tradition, överlämna sin förstfödde till Gud.

Nu har jag sett ljuset, sade Symeon. Och detta återges i Evangeliet. Vi känner stroferna som Symeons lovsång. Vi reciterar den i completoriet var kväll.

”Herre, nu låter du din tjänare gå hem, i frid som du har lovat.
Ty mina ögon har skådat frälsningen
som du har berett åt alla folk,
ett ljus med uppenbarelse åt hedningarna och härlighet åt ditt folk Israel.”
(Luk 2:29-32)

Om vi, här idag, som döpta, kan vara det ljuset för hedningarna.
Genom vår tålmodighet, uthållighet och idoghet, jaga mörkret på flykt.
Och tro lika starkt som hövitsmannen i dagens evangelietext.

Om vi, som aposteln skrev till församlingen i Rom, kan, så ”Låt dig inte besegras av det onda utan besegra det onda med det goda.” (Rom 12:21).”

(Sammanfattning av predikan given i Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, S:t Nikolaus, Fjärde söndagen i Epifania, av Fr. Franciskus Urban)