Var vaksam – jag kommer snart

Balans är A och O när man går på lina. Grundläggande, med andra ord. Viktigt. Nödvändigt. Och så har vi uttrycket: ”att balansera på slak lina” som, enligt ”Svenskt språkbruk” (Norstedts, 2003), betyder att riskera något och vara osäker på utgången. Hur är det? Lever vi våra liv balanserandes på slak lina med risk för att missa målet?

A och O. Alfa och Omega. Början och slutet. Begynnelsen och det fullbordade.

”Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är och som var och som kommer, den Allsmäktige.”[1]

”Jag kommer snart”[2], hörde vi i dagens andra läsning ur Uppenbarelseboken. Jag kommer snart. ”Håll fast vid det du har så att ingen tar din krona.”

Din krona: din värdighet; din eftersträvansvärda gud-likhet; den utlovade tiden i paradiset.

Uppenbarelseboken. Den sista boken i Bibeln. Den är, vad man säger, apokalyptisk. Den handlar om den sista tiden. Det är en profetia vars inledning lyder: ”Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom för att visa sina tjänare vad som snart måste ske. Han sände sin ängel och gjorde det känt för sin tjänare Johannes, som har vittnat om Guds ord och Jesu Kristi vittnesbörd, allt vad han själv har sett. Salig är den som läser upp och saliga de som lyssnar till profetians ord och tar vara på det som står skrivet i den, för tiden är nära.”[3]

Jag kommer snart.

Vad det handlar om är – vad hela den kristna läran och tron handlar om, är – ett förhållningssätt; livsregler; värdighet; daglig omvändelse (som vi pratade om förra söndagen), för att vi inte skall behöva leva livet som på slak lina. I osäkerhet om utgången.

Livet är inte enkelt. Kristenlivet är inte heller lätt. Ingen lovade det. Men varför behöva leva livet balanserandes på en slak lina? Det har prövats förr. Inte minst i Sodom och Gomorra.

Jag kommer snart, säger Herren Jesus Kristus. Och vad är det han kommer att möta när Han kommer åter? I vilket skick är jag? Riskerar jag att förlora min krona?

”Till lärjungarna sade han […] Så som det var på Noas tid, så ska det vara under Människosonens dagar. Folk åt och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken. Då kom floden och gjorde slut på dem alla. På samma sätt var det på Lots tid: de åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde, men den dag då Lot lämnade Sodom regnade eld och svavel från himlen och gjorde slut på dem alla. På samma sätt ska det bli den dag då Människosonen uppenbarar sig.”[4]

”Jag kommer snart.” I vilket skick är jag då? Kan jag stå med rak rygg inför Honom? ”Håll er vakna och be [skriver den helige aposteln Lukas], så att ni kan stå upprätta inför Människosonen”[5]

Jag kommer snart!

(Predikan given i Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, S:t Nikolaus, Söndagen före Domssöndagen, av Fr. Franciskus Urban)

[1] Upp 1:8
[2] Upp 3:11
[3] Upp 1:1-3
[4] Luk 17:26-30
[5] Luk 21:36