(Relationen i) Gud – Fader, Son och Ande.

Holy Trinity. Andrej Rublev.

I en kärleksrelation är ansträngningen essentiell. Nödvändig. Att båda anstränger sig och lägger sin själ i att älska och ära den andra. Om bara en älskar. Om det bara är en som anstränger sig, är det svårt att tala om en relation. Ljummen slentrian ger ingen näring. Därför vill vi ansträngning; önskar vi anstränga oss – för att relationen skall vara levande.

Idag är det den Heliga Treenighetens söndag. Det handlar om Gud – Fader, Son och Ande. För oss kristna handlar livet om att odla relationen till Gud som älskar sina barn: oss. Men kräver Gud av oss att vi skall anstränga oss? Svaret på den frågan är att det beror på om vi vill ha; om vi menar att vi har en Gudsrelation. Om vi vill att relationen skall vara levande.

Gud krävde, som vi hörde, av Mose att gå till Farao och begära frihet för Israels barn. Och innebar det inte för folket att ta sig ut ur Egypten för att bege sig ut på vandring till det förlovade landet? Var det inte en ansträngning att ta sig upp på det berg Gud sade att de skulle fira gudstjänst?

Det kan vara svårt att ha en relation till något som är omöjligt att greppa och förstå. Mose frågade Herren vem han skulle säga hade sänt honom. Svaret blev att ’jag Är’ var den som sände Mose. Varat självt. Som människor behöver vi något mer konkret att relatera till än Livets upphov; Alltings Skapare. Till och med Helig Ande är mer begriplig. Helig Ande kan vi förnimma. Men vad vi har är Guds mänskliga ansikte i Jesus Kristus.

I Johannes uppenbarelse hörde vi om de tjugofyra äldste som lade ner sina kronor. De lade sig på knä inför Herren när till och med seraferna och keruberna ärade och prisade Gud med sång inför evighetens tron. – Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Vilken ansträngning är inte det för den mäktige, att böja sig inför han som är mäktigare och större än allt annat.

Brukar vi inte fira våra medmänniskor och dem vi älskar. Namnsdagar, födelsedagar, examensdagar och dagar då vi segrar över sjukdom eller misslyckande?

Gud kallar oss upp på sitt heliga berg för att fira. Prisa och ära honom tillsammans med hela skapelsen; alla änglar, heliga och martyrer. Är det inte så att det är en ansträngning att ta sig upp på berget? Jo, kristenlivet är att likna vid bergsbestigning. Det gör sig inte självt. Det kräver ansträngning. Och vi gör det för att Gud älskat oss först. Vi gör det för att hålla relationen levande.

Kräver Gud av oss att vi anstränger oss? Viktigare än att han kräver det är att vi gör det för att han ensam är värd all ära och lov. Viktigare än att vi avkrävs det är att vi själva frågar oss om vi ansträngt oss tillräckligt. Hur anstränger jag mig för att hålla relationen till Gud och till min frälsare, Jesus Kristus, vid liv? För att jag vill vara i den relationen.

(Predikan given i Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, Heliga Treenighetens söndag, av Fr. Franciskus Urban OPR).