Levande vatten

Profeten Jesaja förmedlar till oss Herren Guds vilja: ”Hör på, alla ni som törstar, kom hit till vattnet”[1], ”Böj ert öra hit och kom till mig! Hör, så får er själ leva!”[2]

Gud, som är källan till allt, vill att vi återvänder till samma friska utlopp. Kyrkofadern Augustinus uttrycker det så att ”Gud törstar efter att vi skall törsta efter honom”. Gud vill att vi söker svar där var svaren finns; där, var allt börjar och dit vi är önskade. Jesaja profeterade och gav till Gudsfolket att lyssna. Så skall er själ få leva.

Med denna bilden av friskt vatten som släcker törst, är det inte svårt att förstå varför man i kyrkan använder bilden av ökenvandringen som detta törstande och sökande efter den källa där människans andliga törst kan stillas. Det finns, som vi hörde i evangeliet om den samariska kvinnan vid brunnen, olika brunnar att ösa ur. Och i öknen uppstår lätt hägringar som förleder och, inte heller de, släcker törst.

Åter till Jesaja. Det var ett bångstyrigt folk som Herren Gud, gång på gång, uppmanade att inte fördärva och försöka ändra på den ordning som kommer från källan. Budskapet var – och är! – Lyssna, håll dig till de förutsättningar som är givna och sträva efter att leva rättfärdigt. Hämta vatten i rätt brunn.

I söndagens andra läsning som hämtades ur Uppenbarelseboken får vi ta del av hur Guds ängel talar till Johannes och hur ängeln tillrättavisar honom med att det är Gud [och ingen annan] som skall tillbedjas. ”Jesu vittnesbörd är profetians ande”[3]

Det är Gud som är alltings upprinnelse och det är om detta Jesus vittnar; Han är den profeterna föresade. Som Jesus själv uttryckte till den samariska kvinnan vid brunnen: ”Det Är Jag, den som talar med dig”[4], en formulering som har koppling till då Gud talar direkt till Mose. ”Gud sade till Mose: ’Jag är den Jag Är.’”[5] Jag är. Gud är ’Varat’.

Det som i evangeliet utspelar sig vid Sykars brunn kan överföras till vår tid. Människan törstar och söker men släcker sin törst ur fel brunn. Människan söker tillfredsställa sina begär, men blir törstig igen. Människan når inte förändring när hon ständigt återvänder till samma vattenhål. Hon repeterar sina försök att tillfredsställa sin törst och längtan, men inget stillas. I stället växer begären.

Inte ens då svaret om sanningen stod där på en armlängds avstånd från kvinnan kände hon igen den. Inte förrän Han sade ”Det Är Jag”. Jag ger dig sådant levande vatten att du aldrig mer skall törsta.

Ge mig då det vattnet, svarade kvinnan. Ge mig det så att jag slipper göra om samma misstag om och om igen.

Så har Gud valt att uppenbara sig för oss; genom sin Son; Han som är vår räddning. Han är vägen till källan.

(Predikan i Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona på Tredje söndagen efter Epifania)

[1] Jes 55:1
[2] Jes 55:3
[3] Upp 19:10
[4] Joh 4:26
[5] 2. Mos 3:14