Vårt Himmelska medborgarskap

I onsdags firades Alla Helgons Dag. I torsdags alla själar. Och söndagens läsningar handlar om det Himmelska medborgarskapet. Se, det hänger ihop; det blir begripligt.

Vägen till himmelen

Vi talar nu i slutet av kyrkoåret om den yttersta tiden. Viktigt att då ha i åtanke är att det inte är känslan som är utgångspunkten i talet om det Heliga utan uppenbarad realitet; sanning. Den Sanningen; Jesus Kristus, vittnar Evangeliet om. Och den kan – genom Helig Ande – väcka känslor som kan beskrivas. Men grunden är och förblir det Gud – som den radikalt annorlunda – har uppenbarat för oss.

Det är denna realitet den helige aposteln Paulus håller sig till i brevet till Filipperna.

”Stå därför fasta i Herren, mina älskade och efterlängtade bröder, min glädje och min krona, mina älskade!”[1]

Paulus är satt i bojor när han skriver; fängslad av romarna. Av världen. I brevets inledning kan vi läsa:

”Jag vill att ni ska veta, bröder, att det som hänt mig snarare har lett till framgång för evangeliet. Det har nu blivit klart för hela pretoriet och alla andra att det är för Kristi skull jag sitter fängslad, och min fångenskap har gjort de flesta av bröderna så övertygade i Herren att de vågar predika Guds ord ännu mer oförskräckt.”[2]

Utsattheten från den världsliga makten har gjort dem modiga att predika Guds ord. Motsatsen skulle då kunna gälla, att den som inte känner motstånd inte heller har mod att tala om evangeliet och att vi som kristna väntar på den yttersta domen och Kristi återkomst. Att vi har ett himmelskt medborgarskap att förhålla oss till.

Paulus skriver vidare i brevet till Filipperna:

”Se bara till att ni lever på ett sätt som är värdigt Kristi evangelium, vare sig jag kommer och besöker er eller inte. Låt mig få höra om er att ni står fasta i samma ande och samma sinne och kämpar för tron på evangeliet, utan att på något sätt låta er skrämmas av motståndarna.”[3]

Förra söndagen hörde vi uppmaningen till Efesierna:

”Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet.”[4] Gör så istället för att ”gå under, bedragen av dina begär”[5].

Ni hörde också förra söndagen att det på fredag är bättre att gå hungrig än att äta av köttet. Det handlade då om att som bröllopsgäster förbereda sig för festen. Idag är temat just den festen. Det handlar om det himmelska medborgarskapet. Det handlar om den korta tillvaron här i världen och den andra, eviga. Det handlar om varje kristen människas dubbla medborgarskap. Ett tillfälligt och ett evigt.

Hur skall vi förhålla oss till det himmelska medborgarskapet? Vi lever ju här, på jorden, i vårt land…

I evangeliet hör vi om skattepenningen, ett välkänt bibelord. Med stöd i det brukar den kristnes liv förklaras med att hålla isär ting: att ge till kejsaren det som tillhör kejsaren och det som tillhör Gud till Gud. Och så är det bra med det.

Men riktigt så enkelt är det inte. För det gäller också kejsaren. Eller kungen. Eller den folkvalda församlingen och statsministern. Vad det handlar om är lojalitet och myntet är inte bara ett mynt: det är, beroende på hur vi handskas med det, ett tecken på var vår lojalitet ligger.

I somliga länder heter det att all makt utgår från kejsaren. Här hos oss får vi lära oss att makten utgår från folket. Oavsett kejsarmakt eller folkstyre, är alla satta i samma realitet, att inget är möjligt utan Treenig Gud. Detta är svårt att förhålla sig till. I synnerhet om man har maktambitioner. Då är känslan av vad som är riktigt den enda flyktvägen.

Men vad finns att fly ifrån? Vem kommer någonsin undan livets realiteter?

”Många lever som fiender till Kristi kors. De kommer att sluta i fördärvet. De har buken till sin gud och sätter sin ära i det som är deras skam, dessa som bara tänker på det jordiska. Men vi har vårt medborgarskap i himlen, och därifrån väntar vi Herren Jesus Kristus som Frälsare.”[6]

(Predikan Tjugoandra söndagen i Treenighetstid i Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, S:t Nikolaus, av Fr. Franciskus Urban)

[1] Fil 4:1
[2] Fil 1:12-14
[3] Fil 1:27-28
[4] Ef 4:23-24
[5] Jfr Ef 4:22
[6] Fil 3:18-20