Anspråkslöshet och blygsamhet

Ordning är nödvändigt. Utan ordning hade vi inte existerat. Våra livsbetingelser är ordnade på ett sådant vis att det är möjligt att leva. Vi kallar det ’kosmos’, som betyder just ordning. Kosmos är motsatsen till kaos.

Om människan inte har en ”yttre ordning” skapar hon sin egen. Det ligger i oss, att söka ordning. Att söka ordna.

Men det finns olika ordningar. Det finns ordning som gynnar oss och det finns ordning som inte gynnar oss. Man kan kanske kalla det för oordning.

Poängen med ordning är att göra reda i kaoset för att saker och ting skall bli så bra som möjligt. Gud Fader, skaparen av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är, skapade och gav oss ordning. Såväl fysisk som själslig.

Faktum är att allt är så finurligt ordnat att varje del i skapelsen är ett under. Ett under av ordning.

Gud Fader sände sin Son för att visa oss ordningen och Sonen besegrade dödens ordning för vår skull. Helig Ande sändes till oss för att hjälpa oss att vandra på ordningens väg. Ändå envisas människan med att skapa sin egen ordning. Eller oordning. Detta genom egna påhitt.

Ordning förutsätter inordning, det vill säga att jag inordnar mig i ordningen. Och det kan låta motsägelsefullt då det kristna budskapet – glädjens budskap – talar om frihet. Men det finns ingen motsättning i detta för frihet kräver ramar. Utan ramar, ingen frihet. Utan ordning blir det kaos och i kaoset är ingen fri.

I evangeliet (Luk 14:1, 7-11) idag hör vi om gäster vid ett bröllop där det finns en bordsplacering. En av gästerna bryter mot bordsplaceringen vilket resulterar i att han blir tillrättavisad. Genom att gästen bröt mot ordningen gjorde han sig till åtlöje inför de andra gästerna. Gästen förhävde sig.

Att bryta mot en bordsplacering kanske inte är det värsta exemplet på oordning. Men liknelsen är lätt att ta till sig. Värre är det med flera andra företeelser vi ser idag, exempelvis avsaknad av respekt för erfarenhet eller äldre personer. Eller oviljan att acceptera att människan skapades till man och kvinna. Den egna viljan sätts över det essentiella.

Ordning kräver ödmjukhet och tålamod. I ordningen ingår att man inväntar sin tur. Att man inte – som bröllopsgästen – tränger sig före eller gör sig märkvärdig. Var sak har sin plats, precis som i den skapade naturen.