Kallelsen är personlig

Den helige aposteln Paulus skriver till de heliga i Efesos; till de Kristustroende, att de tidigare, som hedningar, inte hade friden utan plågades av oro och splittring. Han skriver rakt och kärleksfullt om skillnaden mellan den gamla och den nya människan.

Vad är det som präglar det offentliga samtalet idag? Jo brist på tillit. Brist på sanning. Brist på värderingar. Samtidigt skjuter ohälsotalen i höjden. I en mycket färsk rapport visar statistiken, exempelvis, att 57 procent av landets 15-åriga flickor mår psykiskt dåligt. Oro, ångest, självskadebeteenden är uttryck på symptomen. Grunden är en bristsjukdom: brist på tillit. Brist på kunskap. Brist på sammanhang. Brist på hopp. Brist på de mest basala förutsättningarna för ett gott liv.

Paulus skriver till efesierna att nu har ni funnit frid. ”Han [Jesus Kristus] har kommit och förkunnat frid för er som var långt borta och frid för dem som var nära. Genom honom har vi båda i en och samme Ande tillträde till Fadern. Därför är ni inte längre gäster och främlingar, utan medborgare med de heliga och medlemmar i Guds familj. Ni är uppbyggda på apostlarnas och profeternas grund, där hörnstenen är Kristus Jesus själv. I honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren, och i honom blir också ni sammanbyggda till en boning åt Gud genom Anden.” (Ef 2:17-22)

I honom fogas hela byggnaden samman. I honom blir allt sammanfogat. Helt. Helat.

”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila, säger Herren.” (Matt 11:28)

I dagens evangelium hör vi om en man som bjuder in till en festmåltid. ”En man ordnade en stor festmåltid och bjöd många. När tiden för festen var inne, sände han sin tjänare för att säga till de inbjudna: Kom, nu är allt färdigt.” (Luk 14:16-17)

Det är samma inbjudan: ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila”.

Men man kom inte. ”alla började ursäkta sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och måste gå ut och se den. Jag hoppas du ursäktar. En annan sade: Jag har köpt fem par oxar och ska ut och pröva dem. Jag hoppas du ursäktar. Ännu en annan sade: Jag har gift mig, så därför kan jag inte komma.” (Luk 14:18-20)

Man valde att göra annat i stället för att lyssna på kallelsen till festen. Det är den festen vi får en försmak av i liturgin. Det är samma inbjudan som går ut inför varje söndag. ”Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag ska skänka er vila”.

Det är samma ursäkter idag. Samma ursäkter som fortsätter göda oron, ångesten, bristen på tillit och värderingar.

Längre fram i samma brev skriver Paulus:

”Därför säger jag detta och varnar er i Herren: lev inte längre så som hedningarna lever. Deras tankar är tomma, deras förstånd är förmörkat. De är främmande för livet i Gud därför att de är okunniga och förhärdade i sina hjärtan. Avtrubbade kastar de sig ut i orgier och ägnar sig åt all slags orenhet och får aldrig nog. Men det är inte så ni har lärt känna Kristus. Ni har hört om honom och fått undervisning i honom enligt den sanning som finns hos Jesus. Därför ska ni lämna ert gamla liv och lägga bort den gamla människan som går under, bedragen av sina begär. Låt er förnyas till ande och sinne, och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet” (Ef 4:17-24)

”Tidigare var ni mörker, men nu är ni ljus i Herren. Lev då som ljusets barn, för ljusets frukt består i allt vad godhet, rättfärdighet och sanning heter. Och pröva vad som gläder Herren. Var inte delaktiga i mörkrets ofruktbara gärningar utan avslöja dem i stället. Vad de gör i hemlighet är skamligt till och med att nämna. Men allt som avslöjas av ljuset blir synligt, för allt som uppenbaras är ljus. Därför heter det:
”Vakna, du som sover.
St
å upp från de döda,
och Kristus ska lysa
över dig.” (Ef. 5:8-14)

Brevet avslutas med raka förmaningar som också ingjuter hopp och handfasta råd:

”Till sist, bli starka i Herren och i hans väldiga kraft. Ta på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot djävulens listiga angrepp. Vi kämpar inte mot kött och blod, utan mot furstarna, mot makterna, mot världshärskarna här i mörkret och mot ondskans andemakter i himlarymderna. Ta därför på er hela Guds vapenrustning, så att ni kan stå emot på den onda dagen och stå upprätt när ni fullgjort allt. Stå alltså fasta, med sanningen som bälte runt höfterna och klädda i rättfärdighetens pansar. Bär som skor på era fötter den beredskap som fridens evangelium ger. Ta dessutom trons sköld, med den kan ni släcka den ondes alla brinnande pilar. Ta emot frälsningens hjälm och Andens svärd, som är Guds ord.” (Ef 6:10-17)

Håll det inte hemligt att du har fått del av kallelsen; att du har tackat ja till inbjudan att delta i Herrens fest. Låt andra förstå varför du i ödmjukhet bär denna rustning. Håll det inte hemligt eller borta för dina medmänniskor. Dela frikostigt med dig av möjligheten att lägga av sig alla bördor och få frid. Inbjudan är personlig men gäller alla.