Välkommen hem

Utvalda

Nordisk-katolska kyrkan är idag bärare av det gammalkatolska arvet. Inte enbart i bemärkelsen ”traditionsbärare” utan i reell betydelse. Som gammalkatoliker står vi i den odelade kyrkans tro och lära. Som gammalkatoliker har vi en ortodox bekännelse (tro) och en västlig rit (”utseende/liturgi”).

Gemenskapen i Karlskrona etablerades 2013 och vårt skyddshelgon är den helige Nikolaus som vördas i både öst och väst.

Här på hemsidan finner du information om vår verksamhet. Om du är intresserad av att fördjupa dig i det gammalkatolska rekommenderar vi publikationen Gammalkatolsk idédebatt (www.gammal-katolsk.org) som står under biskopens beskydd.

Välkommen!

Ödesval. Den angelägnaste omsorgen.

Kristus, konungars konung. Grekland, 1600-tal (Wikimedia Commons)

I kväll och i natt håller Sverige andan. Det heter att det är ett ödesval och att vårt land på måndag morgon kan vara något annat. Som om utgången och evigheten hänger på resultatet av det. ”Marta, Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt.”[1]

Nej, det är så klart inte oviktigt att vi människor sköter det vi är satta att förvalta. Men lika lite som politik och världsliga makthavare är de som kommer med sanningens räddning, påverkar valresultatet evigheten för oss.

Ja, det är klart att vi skall ha omsorg om hur vi inrättar våra dagliga liv – och det omfattar även det styresskick vi väljer att ha – men om man tänker att demokratin är det största att ha omsorg om, är ”planeringshorisonten” beklagligt kort.

Marta och Maria tog emot Jesus i sitt hem. Marta, hörde vi i evangeliet, var upptagen med förberedelser. Vi kan väl tänka att det gällde det lekamliga i form av mat och dryck. Maria däremot ”satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord.” Det gjorde Marta irriterad och hon bad Jesus att säga till Maria att hjälpa till i stället för att ägna sig åt sådant hon förstod som onyttigheter. Herren svarade att Maria har valt den goda delen och att den inte skall tas ifrån henne. ”Marta, Marta, du bekymrar dig och oroar dig för så mycket. Men bara ett är nödvändigt.”

Invändningen kan så klart vara att den som väljer det Jesus menar är det goda; att sitta vid sin Lärares fötter, också avstår från det som kommer från jordiska förberedelser. Men tänk då på att jordiska förberedelser bara ger lön här i världen medan det lyssnande [den lydnad] Maria iakttog är en förberedelse inför evigheten. Och vad är väl hunger här i relation till en evig tomhet. Vad mer är så är vi lovade att om vi först söker Guds rike, skall vi också få det andra vi behöver.

”För Herren din Gud är en barmhärtig Gud. Han ska inte överge dig eller förgöra dig. Han ska inte glömma det förbund han med ed har ingått med dina fäder.”[2]

”Bekymra er inte för ert liv”, säger Herren. ”Bekymra er inte för ert liv, vad ni ska äta, eller för er kropp, vad ni ska klä er med. Livet är mer än maten, och kroppen är mer än kläderna.”[3] ”Se på liljorna, hur de växer. De varken arbetar eller spinner. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer ska han då inte klä er? Så lite tro ni har! Fråga inte vad ni ska äta och dricka, och oroa er inte. Allt detta söker hedningarna i världen efter, men er Far vet att ni behöver det. Nej, sök hans rike, så ska ni få detta också.”[4]

Så lite tro vi har!

Det vi idag kallar demokrati är en mycket ung sak. Det vi idag kallar demokrati kommer, i ljuset av evigheten, inte att vara mer än en parentes. Den är kanske det minst dåliga skicket. Den är samtidigt upphöjd av mänsklig hand till något allena saliggörande och då vi lägger allt vårt hopp i den, utgör demokratin blott ett distraktionsmoment. Som våra yttre plagg kommer den att multna, men våra själar att överleva den. I evighet. Vi väljer själva meningslöshetens och tomhetens fördärv. Eller Guds eviga ljus.

Så mycket det är vi bekymrar oss för. I stället för att ha omsorg om sådant som kommer att vara längre än i all tid. Och vad är väl en tom mage idag jämfört med evighetens innehållslöshet.

Hur vi härdar ut denna korta dag, beskriver den helige aposteln Paulus då han (i fångenskap för det han tror på) säger: ”Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft.”[5]

”Ödesvalet” ligger inte i årets riksdagsval, men i valet av Kristus Jesus, Guds enfödde Son, eller inte. Herre förbarma dig över oss!

(Predikan given i Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona, S:t Nikolaus, Sextonde söndagen i Treenighetstid av Fr. Franciskus Urban OPR)

[1] Luk 10:41-42
[2] 5 Mos 4:31
[3] Luk 12:22-23
[4] Luk 12:27-31
[5] Fil 4:12-13

 

Första september – ett datum att minnas

När vi nu skriver den första september kan vi också säga att Nordisk-katolska kyrkan i Karlskrona flyttar in på Skomakaregatan 31 ”på riktigt”. Vi har visserligen bedrivit liturgisk verksamhet där sedan december 2013, men från och med idag disponerar vi hela fastigheten som består av kyrkbyggnad och ytterligare ett tvåvåningshus. Tillsammans med oss flyttar även Order of Port Royal in och etablerar därmed fysiskt den svenska provinsen av orden samt Priorat S:t Stephanus.

I samband med detta kommer vi att påbörja en mindre ombyggnation av kyrkorummet så att det bättre motsvarar våra liturgiska behov. Detta arbete – liksom tillstånd för det – sker under överinseende av länsantikvarien vid Länsstyrelsen i Blekinge. Detta kan eventuellt komma att påverka gudstjänster framöver.

Från och med Femtonde söndagen i Treenighetstid (2 september) har vi även en ny tid för det eukaristiska firandet. Mässan kommer i fortsättningen att firas klockan 11:00 på söndagar.

Vi fortsätter under hösten med att komma på plats. Det handlar om renovering invändigt och vidareutveckling av klosterträdgården. Så ser vi fram emot den högtidliga invigningen/konsekrationen av såväl kyrka som kloster i december.